Sista dagen på plats så åkte vi ut som vanligt till jobbet vid 06:30 men jag var i civila kläder och med all packning klar för hemresan. Det enda jag hade att göra vid smältverket var att jag skulle göra en "exit medical" vilket alla måste göra som slutar på Anglo American. Oavsett om man jobbat 2 veckor eller 22 år. Nu har jag förhoppningsvis inte hunnit bli så sliten under den här tiden så det var ett hörseltest och ett lungkapacitetsprov igen bara sen stämplades en bunt papper som man fick skriva på innan de arkiverades hos olika människor.
Efter medicintester så skjutsade Paul mig till flygplatsen. Jag åker hem en dag tidigare än dom så jag bokade ett flyg till J-burg i stället för att Paul ska behöva skjutsa mig. Eftersom det inte är så himla långt att flyga så blev det en Jetstream 41 vilket är en turboprop med plats för ungefär 40 pers.
När vi skulle landa i Johannesburg så kom vi in över banänden på uppskattningsvis 100m höjd och det kändes direkt lite konstigt eftersom banan inte kan vara hur lång som helst :-) Strax därefter så gjorde piloten gaspådrag igen och en brant högersväng och steg upp till kanske 1500m och sen cirklade vi runt i 10 minuter och det enda som piloten sa var att det var på order av flygtrafikledaren och att vi snart skulle landa. När vi landade så gjorde vi det på en annan bana än den vi flög in mot först. Jag har ingen aning om vad dom höll på med men man får hoppas att piloten hade det.
Shopping finns det gott om på flygplatsen.
Jag hade ett antal timmar på mig på flygplatsen innan avresan och det kändes bra att ta det lite lugnt. Inga köer i pass eller säkerhetskontrollen men några timmar senare var det totalt kaos där eftersom minst 10 internationella flighter med stora plan går iväg till olika storstäder ungefär samtidigt.
Avgången till Sydney blev fördröjd 30 minuter p.g.a.att folk inte kom igenom pass och säkerhetskontrollen i tid. Sånt tycker inte flygbolagen om så det var lite stökigt vid olika gater.
Jag hade bokat sittplatsen hem på nätet några dagar innan och hamnat långt bak i monstermaskinen. När jag checkade in så frågade dom om jag kunde tänka mig att byta plats eftersom jag reste ensam (familjer som vill sitta ihop). Det var en plats längst fram och närmast gången så den tog jag. När jag gick ombord så insåg jag att det här kommer att bli stökigt. Många med småbarn på en 10,5 timmars flygning. Men jag hade bara satt mig ner så kom en flygvärdinna och frågade om jag kunde tänka mig att att byta plats eftersom jag reste ensam? (den har jag hört förut) Jag sa att jag kunde tänka mig det om det var en plats närmast gången. Och det var det och det var till och med en ledig plats mellan mig och nästa person som dom lovade spärra, vilket betyder att man inte behöver trängas. Familjen som hamnade vid min plats var Svenskar och jättetacksamma att dom fick sitta samlade.
Nu hamnade jag längst bak i planet igen men med bara en barnfamilj i närområdet. Dom hade också problem med sittplatser och flygvärdinnorna sneglade på den där tomma platsen mellan mig och nästa pasagerare och jag hörde hur dom diskuterade om att placera nån där eller flytta runt passagerare. Om dom frågat mig igen så hade jag föreslagit att jag flyttas upp till business class på övre flygdäck, annars vägrar jag. Nu löste det sig ändå och flygresan hem var lugn med en hel del sömn. När vi klev av i Frankfurt så stötte jag ihop med den Svenska familjen igen och dom berättade att det var några barn bredvid dom som hade skrikit "typ hela natten" och mannen hade tänkt gå och leta reda på mig i planet och byta tillbaka sittplatsen :-)
När planet landade i Frankfurt 05:30 så kändes det segt, jag hade gärna landat på Arlanda då i stället. Byte av terminal och en massa security check igen men till slut så kom jag iväg mot Arlanda.
Hemresan tog 24 timmar men det går i alla fall förvånansvärt smidigt att ta sig så här långa sträckor.
/Peter
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar